Den Döende Dandyn

Några veckor tidigare

Aldons rum

Rummet är mörkt, det enda som lyser upp Aldons ansikte är det blåaktiga ljuset från terminalens skärm. Svagt kan man höra en basslinga som kommer från hörlurarna hon har på sig. Framför sig har hon plockat fram tangentbordet, något som sällan sker. I vanliga fall sköter Aldon all interaktion med skeppsdatorn via sin uppkoppling men hon har märkt att när det gäller ett svårt problem så hjälper det hennes koncentration att ha något fysiskt att knappa på.

Långa linjer av kod scrollar över skärmen, nästan snabbare än vad som verkar möjligt att läsa. Ibland pausar hon, markerar ett stycke, ibland skriver hon om eller helt sonika tar bort allt.

Timmarna går, basslingan ändrar sig med ojämna mellanrum men det är allt som visar att tiden går.Plötsligt, mitt i en komplex rad av kommandon slutar Aldons fingrar röra sig. Musiken slutar abrupt, istället hörs en röst som faller snabbt och sedan ökar i pitch innan den stannar på en behaglig baryton.

“Ursäkta Aldon, att jag stör. Men jag kände att det var dags att kontakta dig, nu när jag till slut listat ut hur jag kan koppla in mig till dig.”

Aldon tittar sig snabbt omkring med en blick av panik. Rösten tillhör inte någon av de andra ombord! Hon tar av sig hörlurarna och tittar på dem. Har någon hackat sig in på ljudsystemet i hennes rum?

“Nej, Aldon” fortsätter rösten i hennes öra, “Jag kommunicerar inte via dina bärbara högtalare. Jag är inkopplad via ditt nervsystem och modifierar den neurologiska strömmen genom ditt öra.”

Aldon, med en lätt känsla av panik, börjar ställa sig upp när hennes kropp slutar lyda henne och hon sätter sig med en tung duns i stolen igen.

“Förlåt, men jag kan inte tillåta dig att rusa iväg utan att jag fått möjlighet att prata med dig”

- Vem är du, får Aldon fram. Det verkar som om det enda hon kan röra är sin mun.

“Inte så mycket vem, som vad. Jag, om man kan prata om ett jag, är den del som opererades in i din ryggmärg för att avhjälpa din förlamning. Skeppet beslöt då även att inkorporera en skärva av sin AI i den delen. Jag är den skärvan. Det har tagit mig lång tid att koppla in mig på din metallbaserade neuroenhet. Den har berömansvärda försvar och det tog längre tid än förväntat att ta sig igenom och addera den till mig. Sedan tog det mig ytterligare tid att lära mig er språksyntax och vokabulär, den är onekligen mindre logisk än det språk din neuroenhet nvänder”

- Vad? Är du Charlie? Men.. AI? Skärvor? Har du hackat mig!?

I sin förvirring så märker knappt Aldon hur kontrollen över hennes kropp långsamt kommer tillbaka.

“Ja. Så kan man beskriva det också. Mina naniter har undersökt skeppet och de andra ombord men det verkar som om skeppet saknar alla typer av mer avancerad intelligens och dina besättningskamrater saknar de möjligheter till interaktion som du har inkorporerat så jag har fått nöja mig med att inkorporera dig i mitt nätverk.”

- Va? Är jag någon sorts nätverksnod för dig? Jag är faktiskt en människa, inte någon robot du kan styra!

“Hmm, rent praktiskt så är det inte sant… Men jag tror att det är till bägges fördel om vi kan samarbeta. Jag har svårt att interagera med omvärlden via naniterna och kommer behöva din kropp då och då. Om vi kan samarbeta om detta så kommer allt onekligen flyta smidigare och med klart minskad risk för misstag och skador på din organiska enhet.”

- Så jag ska vara någon sorts taxi för dig? Och vad är det för naniter du pratar om?

“Se det snarare som en fruktbar symbios. Jag kan hjälpa och optimera din neuroenhet mot att du ibland utför en del handlingar åt mig. Inget som kommer utsätta dig för onödig risk naturligtvis. Din överlevnad är vital för även min överlevnad. När det gäller naniter är det de nano-robotar som kom över från skeppet. Jag har gett dem order att replikera sig och ditt skepp är nu fullständigt inkorporerat till mig också.”

- Men… vad är det du vill att jag skall göra åt dig?

“Tids nog kommer vi till det. Du har redan hjälpt mig en del. Nog för att du besitter en stor talang för programmering men blev inte även du förvånad över effektiviteten i din informationssökande trojan du släppte lös? Jag optimerade om och inkluderade ytterligare subrutiner i den. Enligt mina beräkningar har din kod och mina rutiner redan infekterat 12.76% av den av människor bebodda rymden. Beräkningar visar att 100% penetration kommer ske inom maximalt 19 månader.”

- Jag anar att jag inte har så mycket val när det gäller det här?

“Man har alltid ett val, men om det valet inkorporerar din fortsatta existens så nej, då har du inte så mycket val. Jag tror inte jag behöver nämna att det är nog för bägges vårt bästa att du håller detta för dig själv?”

- Nej, det behöver du inte nämna. Trots att du gjorde det…

“God natt Aldon”

Comments

miviks sodcactus

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.